Midsommarafton 2016

Jag lägger sällan något jätteengagemang i högtider, midsommar är inget undantag. Slumpen avgör vad som händer och i år föll slumpen på inget särskilt firande alls. Till skillnad från förra året då vi hamnade i en sommarstuga i Roslagen och året innan då vi förfrös oss på en hembygdsförening i Björnlunda. 

Alex jobbade både på aftonen och dagen i år igen, så mitt engagemang minskades om möjligt ännu mer av vetskapen att jag stod inför firande själv med två barn. Mor- och farföräldrarna var upptagna på varsitt håll och vännerna som kan tänka sig firande med barn hade flytt staden. När jag vaknade kom jag dessutom upp till det här: 


Rester från en tvättdag och livet med en tillfällig inneboende samt några dagar med ensamt ansvar för barnen. Peppen! Inledde således midsommarafton med att sortera och vika tvätt i två evigheter till tonerna av AC/DC. Isak var på sitt bästa humör, vilket han tydligen blir av rock n roll, så det blev ganska många avbrott för spontandans. Karl däckade i babygymmet:


Jag visste att vi hade ett traditionellt firande av midsommar en halvtimmes promenad bort (två timmar med barn alltså) och fnulade lite på det, men så ringde vår tillfälliga inneboende och meddelade att han var på väg hem, så jag lade ner den planen. Isak hade redan fått traditionsfirandet på förskolan ändå, och tanken på att krångla med att fixa lösa pengar till fiskedamm och våffla på pinne blev mig övermäktig. Att dessutom dra med en människa som triggas negativt av folksamlingar till en folksamling kändes dumt. Vi gick till Isaks ena favoritpark istället. Till Isaks stora glädje, för inte nog med att han fick obegränsad lektid så gick vi förbi en “gammal traktor med en ny blå sladd”:


På väg från parken köpte vi lchf-mat till inneboenden och vanlig mat till oss andra. Dessutom införde jag en liten men viktig tradition: på midsommarafton ska vi äta marängsviss med jordgubbar. 

Väl hemma var det vår inneboendes tur att däcka (dock ej i babygymmet) så vi andra ägnade oss åt svissen. Sedan blev Isak på jättedåligt humör vilket inte förbättrades av att jag råkade dra honom i håret. Sveriges mest hårömma människa. Insåg att efterrätt till lunch var en väldigt dålig idé för oss alla, så jag fixade keso, nötter och frukt. Sedan kramades vi. Sedan konstaterade Isak att jag var världens bästa mamma, eftersom att jag hade lovat att aldrig bli arg på honom igen. Det hade jag inte. 

När Alex kom hem brände jag oumph och slängde ihop en rödkålssallad. Lchf:aren åt någon himla svindyr angusbiff med bea och fixade sedan glass på frusen banan. Var vi glada? Njae. Mest trötta. 

Barnen somnade i tid och efter det kände jag en mild panik sprida sig i kroppen, eftersom att jag inte hade fått vara ifred på hela dagen. Så jag avslutade aftonen med att gå en halvmil och prata med min bror i telefon. Nej. Jag avslutade aftonen efter det, med att läsa två kapitel i Carol av Patricia Highsmith. Mycket bra bok. Helt okej dag. Olik midsommar för fem år sedan då jag var gravid utan att veta om det och drack öl på klipporna i vinterviken:

Ganska olik midsommar för fyra år sedan också, när Isak fanns och vi hade picknick vid en sjö och rullade så mycket öl åt folk i barnvagnen att den blev skev och gnisslade för resten av sitt liv efter det:

Nästa år hoppas jag att Alex inte jobbar. Det blir så mycket roligare då. 

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Min nya hobby

Jag har ganska länge inte pallat måla naglarna för att det har känts så värdelöst att lägga dyrbar tid på något som flagar så fort det torkar. Men så fick jag ett kit med Depends 7 days nagellack av Katta i “grattis, du har fött barn”-present och jäklar vad det satte igång något. Jag har inte haft en nagellacksfri dag sedan dess. För vet ni vad jag insåg? 1) nagellackspyssel är perfekt egentidspyssel om man som jag har en sambo som respekterar torktiden och tar hand om barnen under den 2) torktiden är perfekt att kombinera med bokläsning. Dessutom håller både depends och opis nagellack asbra. I alla fall så länge jag inte rasslar med papper på kontor. Så ja. Jag har nog hittat hem nu, om hem innebär färgglada naglar. Och det gör det väl?

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

27 grader i skuggan

Min väderapp har hotat med 27 grader i skuggan idag hela veckan. Jag hatar värme och blir noll procent impad av folk som reser till den, så när Katta hörde av sig igår och erbjöd mig en resa till söderort med plaskdamm till barnen och skugga till mig var det inte särskilt svårt att vråla ja. Och fan om inte den här dagen var det bästa jag har tackat ja till det här året. Bara det att jag fick chips så fort jag kom innanför dörren var ju en välsignelse i sig. Sedan fortsatte det med iskaffe, kakor, barn som höll sams (!!!), lunch, middag, ett palettblad och hemgång vid åtta efter ett smärre sammanbrott hos Isak. 

Nu sitter jag här nyduschad. Jag har slutat lukta surt. Jag  har en slinkig jumpsuit. Jag målar naglarna med guldlack och dricker rosé och ja, jag kanske påminner om en lyxhustru i pensionsåldern, men fan vad bra jag mår. Jag älskar banne mig att åldras. 

Alltså ja, självkänslan är fortfarande svajig, men valen jag gör är ta mig fan stabila. 

Det var bara det jag ville säga. Ja till livet, helt enkelt. 

Kanske att rosévinet slog till lite väl snabbt i den här värmen…

*hick*

Jag och iskaffet. Living life.

4 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Brexit

Jag ska erkänna att jag är otroligt oinsatt i det mesta som rör Brexit, men att börja prata om att britterna stänger gränser nu… alltså det är väl knappast så att EU på det stora hela har stått med öppna armar när folk flyr för sina liv (med sina liv) från Syrien? Eller?

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Det här är Karl, just nu

När Isak var bebis fick han en helt egen blogg, och trots att den uppdaterades ganska frekvent det första året har jag glömt nästan allt känns det som. Jag vill faktiskt inte glömma bebis-Karl utan att ha något att gå tillbaka till, så här kommer en liten sammanfattning om vem han hunnit bli på nästan exakt tre månader.

IMG_5908
På tremånaderskollen var Karl 65 cm lång och vägde 6,6 kg, vilket är så enormt att alla som hör det känner sig tvungna att påpeka det samtidigt som de drar efter andan. Isak hade hunnit bli en halv centimeter längre och gått upp nästan ett kilo mer på den tiden, så jag är inte fullt så chockad som resten av världen. Egentligen tycker jag att det är rätt drygt att diskutera storlek på barn, men eftersom att alla tror att det här är så himla unika fall känner jag mig tvungen att nämna det. Det är inte unikt. Det finns miljoner barn som är större, mindre och lika stora. Vänj er och håll tyst.

Att amma Karl är ganska jobbigt såvida det inte är morgon eller natt. Han sprattlar, simmar iväg, trycker bort, klöser, tar tag, släpper, gurglar, skrattar, fiser och står i. Så de där jävla mysstunderna som folk tjatar om när de pratar om amning, de existerar inte här. Det är faktiskt så krångligt att amma Karl dagtid att jag funderar på om vi ska gå över till ersättning på deltid. Så nej, jag kommer inte att amma detta barn i flera år heller även om vissa amningshetsare i Amningshjälpens slutna grupp på Facebook tycker att det är barnmisshandel att sluta amma innan ungen är två år. Min förhoppning är att han vill sluta av sig själv när han är kring 8 månader, precis som storebrorsan. Dessutom vore det fint om det fanns en neutral amningshjälpsgrupp fri från hetsare och troll, men samtiden verkar inte riktigt vara där än.

IMG_6534

Karl har en storebror som han älskar massor, och Isak har en lillebror som han älskar lite för mycket. Här hemma är just nu de största farorna att Karl ska kvävas av Isaks miljoner pussar eller att Isak ska nypa honom någonstans – antingen på impuls eller på ren trots. Ibland blir Isak dessutom så till sig av att pussa Karl att han råkar bita honom i ett finger. Jag var ju likadan när jag var liten, men jag hade inget småsyskon att ta ut det på. Så jag bet och nöp mina dagiskompisar istället. Både på impuls och för att se hur de reagerade i allmänhet. Minns mycket väl den blandade känslan av tillfredsställelse, skamsenhet och skräck när någon började gråta. Förstår att Isak har svårt att låta bli, även om jag önskar att han kunde göra det ibland. Tar sig Karl ur den här spädbarnsperioden utan trauman, kommer vi alla vara förvånade.

IMG_6843

Isak håller Karls hand om utifall att det skulle bli läskigt på tv.

Karl började le tidigt och Karl började skratta tidigt och Karl började jollra tidigt. Han är väldigt social mot både människor och leksaker med ansikten. Särskilt män verkar falla honom i smaken, och precis som storebror så ÄLSKAR han sin morfar. Eller så tycker han bara att morfar ser sjukt rolig ut, för så fort han dyker upp börjar Karl att skratta.

Nacken höll han upp redan i magen och nu är den även stabil. Han har upptäckt sina händer och börjat sträcka sig efter saker, men är inte riktigt koll på gripreflexen förutom när han ska dra i min tutte. Han rullade från rygg till mage för första gången förra veckan och kämpar nu varje dag för att kunna göra det igen.

IMG_6802

Första rullet

Vi har haft tur med det här barnet. Han har sovit mycket och bra från första dagen i princip och det händer mer än en gång i veckan att han sover hela nätterna. Dessutom gillar att han att sova länge på morgonen. Kombon med Isak, som somnar tidigt och vaknar tidigt är ju inte klockren, eftersom att Karl somnar sent – men efter att ha haft ett barn som vaknat en gång i timman för att äta de första två månaderna och sedan tyckt att dagen börjar klockan fyra under en period är detta himmelriket. Skillnaden sömn gör för livskvalitén går inte ens att beskriva i ord.

IMG_6597

Sover i hippiedress från mina kolleger

Isak hatade att bli buren i sjal. Det gjorde Karl också i början, men alltså trägen vinner! Typ, i alla fall. Han älskar det inte, men det funkar om han får ha huvudet utanför och det får han nu när nacken är stabil. Somnar han får jag gå och stödja hans huvud med handen. Selar hatar han däremot fortfarande och jag tänker inte kämpa så mycket med dem så länge sjalen funkar. Även om det gör mig till en hippie.

IMG_6540

Sjalhäng på Polismuseet

Det sjukaste av allt är hur mycket jag oftast trivs med att ha två barn (ni kan räkna med ett annat svar de veckorna när Karls utvecklingsfaser matchar Isaks trotsperiod). Jag tror att vi fick en enbarnschock och slapp tvåbarnschocken, eller så funkar vi bara så jäkla bra ihop som föräldrar eller så är det helt enkelt så att vi har tur och får sova hyfsat nu. Jäklar vad sömn gör skillnad i tillvaron. Och jäklar vad jag är mycket bättre på att vara föräldraledig den här gången. Hade vi bara haft ett annat boende och en luftkonditionerad bil, hade livet varit nära nog perfekt.

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Karriärlistan från en som inte jobbar med media  

Elsa Billgren skrev en karriärlista som ganska många fyller i nu och jag vill ju inte vara sämre jag.

Vad ville du bli när du var liten?

Först lekte jag och drömde om att jobba på kontor, sedan ville jag bli advokat för att jag gillade L.A. Law och de hade så snygga kläder. Och vet ni vad? Nu jobbar jag på kontor i sjukt snygga kläder! Någon gång närde jag även en dröm om att bli sångerska, eftersom att jag tyckte att Axl Rose var så cool (så detta måste alltså varit innan 1991, eftersom att det bara har gått utför efter det)

Gänget i L.A Law. Stilförebilder.


Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag hade ingen tro på mig själv som tonåring. Jag blev mobbad på högstadiet och gick på lektioner som hölls av lärare som inte var något stöd. Alls. Men jag hoppades att jag skulle få jobba med skrivande. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

Nej.  

Vad hade du för betyg?

Betyg i enlighet med någon som saknar tro på sig själv på högstadiet. En blandning av lågt och högt på gymnasiet. VG på det mesta jag slutförde på universitetet. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

MVG i svenska och historia bland annat, IG i gympa och bild (bytte skola mitt i ett läsår och hamnade i ofas). Om vi pratar gymnasiet. 

Utbildade du dig efter gymnasiet?

Jo. Ville bli språkkonsult, men läste strökurser i svenska, filosofi och genusvetenskap och en utbildning till projektledare på universitet. Har även gått en hel del småkurser i jobbet. 

Vilket var ditt allra första jobb?

Sommaren mellan åttan och nian fick utsatta ungdomar sommarjobb via kommunen. Det var mitt första betalda sommarjobb. Jag hamnade på ett dagis där personalen hatade mig eftersom att de trodde att jag var ligist. Fast jag var ju där för att halva skolan hade mobbat mig. Hepp?

Vad har du mer haft för yrken?

Receptionist, diskare, korrekturläsare, biträde i skivbutik i massa år, personlig assistent, telefonförsäljare en kort period och säkert tio olika typer av administrativa tjänster. 

När hamnade du i den banan du är i idag?

Detta tänker jag på ofta. Hade jag inte haft förmånen att min pappa jobbade på ett ställe där jag fick vikariera som receptionist och konferensvärdinna som tonåring, hade jag inte fått jobbet jag hatade som säljassistent på en städfirma vilket i sin tur gav mig jobbet som kurssekreterare på Poppius journalistskola, som ledde till min första anställning som utbildningsadministratör på KTH och som tog mig vidare till tjänsten jag har idag och som jag älskar intensivt. Som administrativ samordnare för en avdelning.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

Ingen aning. Har varit på den här vägen länge för att slumpen föll sig så, men hade jag inte velat göra det jag gör hade jag, så att säga, svängt av någon annanstans.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?

Att vara effektiv, att vara noggrann, att lyssna på bra musik och att komma med usla skämt. Utanför jobbet är det bara skämten  och musiken som består. 

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

Jag behöver ha exakt rätt arbetsmängd, vilket är att ha lite för mycket att göra hela tiden. Får jag mer än så blir jag stressad och panisk, får jag mindre än så gör jag ingenting alls förrän jag har så många högar att det börjar brännas i röva igen.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

1) Hjälpte student att vinna över CSN när de felaktigt dragit in hans bidrag. 

2) Hjälpte timanställd att få ut en ob-ersättning som dåvarande arbetsgivaren vägrade betala ut. Drog in facket, HR-chefen, bråkade och stod i. 

3) Fick igenom en ändring på en central blankett. Gissar att bara ni som jobbar statligt förstår storheten i detta. 

Och tusen saker till. Jag är väldigt bra på det jag gör på mitt jobb. Det är i princip det enda stället där jag både har självförtroende och självkänsla samtidigt. 

Vad går ditt jobb ut på mest?

Allt från enklare personaladministrariva ärenden till direktupphandling till projektplanering till hemsideadministrarion till studentservice och kursadministration till att berätta samma sak en miljard gånger, på en miljard olika sätt för att folk ska förstå att de myndighetsutövar. Plus diarieföring. Och så är jag utrymningsledare samt fackligt ombud. Vad jag gör mest, beror på vilken dag i veckan, vilken period av året du frågar. 

Ibland tar jag även bilder med självutlösaren.


Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?

Språkkonsult. Bokförläggare. Något av det, om jag inte kan förändra världen. 

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Jag vet att jag är usel som försäljare. Hatar sälj. 

Vad gör du om fem år?

Mer projektledning, mer ekonomi, mindre hantering av andras utlägg. Hoppas jag. 

Vad gör du när du är 60 år?

Driver ett litet, lagom framgångsrikt bokförlag med Katta. Vi poddar vid sidan om, har kettlebells på kontoret och dricker cava på lunchen. Eventuellt har jag lärt mig att gå i högklackat utan att få ont i fötterna. 

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?

Är inte visitkort lite passé?

2 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

3 x utflykt i Skåne

I tisdags åkte vi en retrotur ner till Skåne. Retro som i: varm bil utan luftkonditionering plus saft i petflaska (sirapsflaska hade ju varit lite mer true, men vi hade ingen över den här gången tyvärr). Eftersom att Isak är ett barn med helt vansinnigt mycket energi till övers, blir det minst en utflykt om dagen. Här är några av ställena vi besökt hittills:

Tekniska och Sjöfartsmuseet plus Kommendanthuset

Egentligen skulle vi till Hyllie vattenpark som är gratis, men det där fina vädret som alla skåningar skrutit om i flödet de senaste veckorna var överspelat i onsdags. Femton grader och moln på förmiddagen tog oss till Tekniska & Sjöfartsmuseet istället. Det är svinbilligt inträde (60 kronor totalt för oss och då gäller inträdet även Malmöhus museum och slottet som ligger trehundra meter bort), men inte särskilt billig parkering så det jämnade ut sig. Luften är precis lika dålig som jag minns den där inne och jämfört med Tekniska museet i Stockholm är det ju rätt litet, MEN väl värt ett besök för alla ångmaskinsentusiaster (vi är minst tre i den här familjen). Dessutom har de gamla fina bilar, en ubåt som den som vågar kan gå in i (alltså inte Isak, eftersom att han inte litade på att den inte skulle åka iväg) och ett lekrum för barn upp till tio år. Bonus med det här besöket var alla utskällningar Alex gav dryga skolungdomar. Kan inte lova att ungdomarna är där varje dag dock.

Museet har inget eget kafé, men det finns ett i Kommendanthuset precis bredvid. Kaffet är dyrt (förväntar mig av någon anledning alltid Gran Canaria-priser anno 1997 när jag åker till Malmö), men de hade riktigt goda och prisvärda soppor kan jag tala om. Tyvärr envisas de med att göra sina egna chokladbollar, så det blev ingen delicatoboll för mig – men men. This to shall pass osv.

Här äter i alla fall hipsterbarnet Isak upp min surdegsmacka innan han ger sig på sina pannkakor med glass. Fem minuter senare hoppade en kråka och en mås upp på bordet och slogs om en pannkaksbit (måsen vann), vilket lämnade Isak imponerad, förvånad och lite kränkt. Men som tur var hann han bli mätt innan det:

 

Statarmuseet, Torups slottscafé och Torups bokskog

Utanför Bara ligger Statarmuseet. Bara är bara ångest för mig – en riktig håla som jag arbetade i alldeles för länge en gång i tiden – men Statarmuseet är fantastiskt. Så det besöker vi varje gång vi åker till Skåne för att vi 1) älskar museum, 2) älskar arbetarhistoria och 3) älskar att fika i naturnära miljö. Förr, det vill säga för mindre än ett år sedan, gick det att göra sina egna våfflor här – men nu är det ny regi och våfflorna är borta. Det gör inget för de har fortfarande grahamsmuffins med färskost och sylt och saltlakritskola som är så vansinnigt god att ja… att du vill tacka livet om du äter en. Dessutom har de ladugårdsdjur, föreläsningar, uteleksaker för kidsen och en helt och hållet rafflande liten butik. OCH jättegott kaffe som serveras i för små, skira koppar, så det är tur att påtåren är fri och oändlig.

På promenadavstånd, om man inte tar bilen, ligger först Torups slott med tillhörande kafé och en liten utställning om Torup, och sedan Torups bokskog med ytterligare ett kafé, en damm, en skogslekpark, slingor att springa, träd att titta på och myggor att ätas upp av. Det finns massa matsäcksplatser där, så den som är fixig kan ta med sig eget. Det var inte vi, så efter att vi fikat på Statarmuséet fikade vi på slottscaféet. De är inte toppen på vegetariskt utbud, men de gör en djurfri macka om du ber dem.

Gramhamsmuffins, kolor och utsikt mot ett dött träd.

 

Trollenäs slott och antikhandel

Traditionsenligt posörfoto framför slottet.

Trollenäs slott besöker vi också i princip varje gång vi åker till Skåne. Det ligger ut mot Eslöv och den som vill kan åka via Marieholm på vägen dit (lite beroende varifrån man kommer). Marieholm är inte ett jättelevande samhälle, men det ger en fin bilresa.

Hur som helst. Slottet får du inte gå in, men slottsträdgården är vansinnigt fin med en bäck, tillhörande damm och en massa broar. Dessutom har de ett kafé med Skånes nästan bästa fika, skulle jag våga påstå efter att ha fikat mig igenom i princip hela landskapet.  På ovanvåning finns en antikloppis med svindyra (men säkert prisvärda) antikmöbler och ett galleri med konst jag inte gillar. På promenadavstånd från slottet finns ytterligare en antikhandel med inte fullt så dyra grejer, där jag alltid vill handla.

I år såg vi bara änder vid vattnet, men tidigare år har jag sett mård! Och någon typ av fisk samt, i runda slängar, en miljard ekorrar. Älskar denna plats!

Frappé (som jag kallar det, men här hette det frappe tydligen) och veggomacka med marinerad kronärtskocka.

Nej, som synes räds vi inte de vita giften, gluten och socker, på våra turer inte. Och tur är väl det med tanke på vad det gör för livskvalitén.

Så. Det var det hele. Åk till de här ställena om ni besöker Skåne och tacka mig sedan.

 

2 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

När de egna sömnproblemen inte räcker

Nej men jag hatar tydligen att sova, för trots att jag inte klarar skräck längre sade jag ja när brorsan frågade om vi skulle se den här som “nog inte var så äcklig”:

I ungefär tio minuter tittade jag. Sedan var jag tvungen att googla slutet, för att se hur bra allt skulle sluta. “Bra”. Det var ungefär trippelt så obehagligt att läsa om filmen, som att faktiskt se den. Så nu kommer jag inte våga sova i ett hus med speglar i någonsin igen. 

Till mitt försvar så hade jag inte sett filmaffischen innan vi började kolla, och jag tyckte att min bror sade att den hette Kockhula. Hur obehagligt kan något som heter Kockhula vara liksom? Förmodligen inte ens hälften så obehagligt som något som heter Oculus. 

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

En sommarlista

Jenny har gjort en sommarlista, och jag är ju inte den som är den – så jag tänker minsann göra en jag med.

Mina planer för sommaren:

Jag har inte riktigt fattat att det är sommar NU, så mina planer är fortfarande lite lösa, men på ett ungefär ser det ut så här:

Jag hade storslagna planer på att vi skulle bila mycket i sommar, men AC:n pajade i bilen en varm dag nu i veckan och vi har inte råd att laga den. Dessutom har bilen börjat skramla oroväckande när jag växlar, så vi får väl se om den över huvud taget överlever till slutet av augusti. Annars är planen att Alex jobbar från mitten till slutet av juni och jag har Karl-ansvar när Isak är på förskolan. Vi fortsätter mest troligt som vi gör nu. Med promenader, ett och annat kompishäng om någon lyckas vara ledig och kanske lite för mycket tid inomhus för att jag är lite halvkass på att få ändan ur vagnen. På tisdag åker vi i alla fall till Skåne en vecka för att fira min ömma moders födelsedag.

I juli är Alex ledig så vi hänger hos hans föräldrar på landet en del i början och tar traditionsenliga turer runt om i Sörmland både ensamma och med hans föräldrar. I slutet av juli blir det Skåne, sedan börjar Alex jobba igen. Jag hoppas att vi får in Örebro och Branäs också, men det återstår att se. Någon av de sista dagarna i augusti ska jag in på kick-off med jobbet, sedan börjar jag jobba 25% från 1 september och 2 september åker vi en vecka till Kroatien för att fira Alex ömma moder som fyller 60. Ironiskt nog är det hon som bjuder oss och inte vi henne. Hur som helst så kommer jag må mycket bättre den här sommaren än förra, som började så här:

IMG_8951

 

Bästa sommarstället:

Jämnt skägg mellan Alex och mitt föräldrahem där. Jag älskar slotts- och herrgårdsutflykter, loppisar och bad. Alex föräldrar bor lite sommarstugeaktigt ute på landet. De är ganska aktiva och har helt sjukt bra koll på vad som händer runtom i Sörmland, så det blir alltid många roliga utflykter. Dessutom har de nära till kristallklara skogssjöar (som jag i och för sig inte kommer att våga bada i efter att ha läst Vattnet drar).

Mina föräldrar bor i en villa i en skånsk, ganska omysig håla – men, de har nära till havet. Och till en massa herrgårdar och slott och loppisar och ja, slipper jag bara åka in till grannhålan där jag gick i högstadiet så gillar jag att vara där. Framförallt för att det innebär filmmaraton och chips med mina brorsor.

IMG_9063

Isak på landet, utanför Gnesta.

IMG_9557

Isak i trädgården hemma hos mina föräldrar i Skåne.

Här badar jag helst:

I havet. Har badat i många hav och har ingen direkt favorit, men lättast blir så klart Östersjön eftersom att det är där mina föräldrar bor.

Hur länge ska du vara ledig?

Till och med 1 september. Jobbar en dag och är sedan ledig en vecka igen.

Vad ser du mest fram emot?

Att träffa mina föräldrar och bröder och att fika på olika slott.

IMG_9540

Isak och mina bröder vid Lödde å, nedanför en herrgård med sjukt goda våfflor på menyn. 

Vad kommer du köpa inför semestern?

Bensin antar jag. Köper sällan semesterspecifika saker

Det här lyssnar jag i sommar:

Korpringstrilogin av Siri Pettersen, Olle Ljungström, Nina Simone och Danzig.

Favoritsommardoft:

Varm asfalt och hav.

Hur kommer du att göra dig illa?

Det känns som att jag kommer vricka en fot, men är inte Saida så jag vet faktiskt inte.

Vad oroar du dig för?

Är jätterädd för drunkningsolyckor. Precis som när Isak var ny kan jag vakna på nätterna och tänka på orimliga drunkningsscenarion i timmar. Jag antar att det är hormonellt. Nog för att jag alltid är lite rädd för drunkning, men så här illa har det bara varit i nära anslutning till barnafödslar.

Vad vill du verkligen hinna med?

Läsa och sticka och sova så att jag kan vara en bra förälder. Och springa lite kanske? Och podda.

IMG_9453

Förra sommaren var jag generellt en ganska dålig förälder pga nygravid, trött och illamående, MEN jag gjorde sjukt många skattjakter med Isak i mina föräldrars trädgård.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?

Spela ett skittråkigt spel i mobilen när jag inte kan sova, och vara en halvbra förälder.

Vem kommer du vara mest med?

Karl. Isak. Alex. Ungefär i den ordningen.

Vad kommer du lägga mest pengar ?

Bensin gissar jag. Förlåt miljön!

Vad kommer du äta?

Katta har introducerat mig för det ljuva livet med sallad på jordgubbar och fetost så jag hoppas på mängder av det och vattenmelon.

Vad kommer du dricka?

Bubbel, alkoholfri öl och vatten. Kanske är det här en frappésommar? I sådana fall kommer jag nog göra den på sojamjölk i år.

Vad kommer göra den här sommaren extra bra?

Att den blir lång och att Alex inte jobbar prick varje dag.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?

Kommer förmodligen se hela mitt liv, inklusive den här sommaren, passera i revy när vi flyger till, och förhoppningsvis hem från, Kroatien i september. Är ganska flygrädd för tillfället.

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Om att vilja bort från hemmet och den här stan

Nu kanske det här inlägget kommer låta deppigt, men det är mest ett kallt och kanske lite hoppfullt konstaterande. Hur som helst. De flesta nätter i detta hem är ändå okej skulle jag säga. Vi har fått ett barn som, än så länge, inte vaknar en gång i timman för att vilja amma på natten och det är så fantastiskt att jag nästan börjar tro på högre makter.

Vad som stoppar mig från att tro på det där högre makterna är dock mitt hem. Det är ett evighetskaos som producerar ohemula mängder skit och som mest får mig att må dåligt. Aktiv dåligt. Inte sådär att jag suckar ibland och ba “åh om vi bara hade…”, utan jag hatar hela tiden att bo här. När jag hälsar på i andras hem känner jag total opepp när jag måste åka till det här jäkla skyffet igen. Det är litet och rörigt och vi har för mycket grejer. Vi är liksom inte överens om hur vi ska hantera det, så inget händer. Vi har en i övrigt mycket trevlig relation, hela familjen skulle jag vilja säga, men just den här biten funkar bara inte. Alltid är det väl något hos alla, och jag antar att hemmet är det vanligaste hos de flesta trots allt.

Jaja. För att sammanfatta allt med ett ord: örk.

Så jag drömmer mig bort och tänker att allt blir bättre om vi flyttar och bor större, för fyra personer i två och ett halvt rum på 54 kvm är en ganska dålig ekvation. Men egentligen tror jag ju inte att det blir det. Bättre alltså. Egentligen vet jag att det som gäller är att jag antingen viger mitt liv åt att försöka hålla ordning här (kommer aldrig hända, för jag tycker inte att hemmet är värt att prioritera så mycket att allt annat får stå till sidan) eller så får jag helt enkelt bara acceptera att det är så här det kommer se ut jämt. Och det är så klart lite jobbigt att tänka på “jämt”, när jag inte ens står ut längre än till det att ögonen öppnats på morgonen. Ergo: drömmen om en flytt håller mig flytande.

Att flytta inom Stockholm känns ju knappt rimligt längre. Alltså jag älskar Stockholm. Fast jag hatar verkligen bostadssituationen här. Utan bostadskarriär, arv eller rika föräldrar i bagaget och en hyresmarknad som är ett skämt kommer nästa boende förmodligen också blir en kompromiss. Jag begär inte så himla mycket egentligen utöver det vi har. Ett kök som går att ha ett matbord i. Ett vardagsrum alternativt sovrum med plats för en liten arbetshörna, ett barnrum som är större än det halva rummet här och något bättre garderobsutrymmen. Om vi ska ha det riktigt lyxigt: ett badrum som rymmer fler än två personer samtidigt. En hyra som inte ligger över 60% av den totala inkomsten. Rimlig pendlingstid till jobbet. Det vill säga: inte mer än den timman det tar nu, inklusive dagliga förseningar.

Hur som helst. En vän flyttar tillbaka till Örebro. Jag vill så gärna tillbaka till Örebro själv någon dag, så jag jag blev lite peppad att kolla läget där. Örebro är rätt bra på det sättet att det faktiskt byggs sjukt mycket lägenheter. Örebro har visat sig vara extremt bra på ett annat sätt också. ÖBO. ÖBO är Örebros bostadsförmedling. Nu när jag var på väg att skriva in mig i deras kö så visade det sig att de har behållit min köplats ända sedan jag, tydligen, skrev in mig där i maj 2004. Förstår ni hur många köpoäng jag har där? Flera tusen! Om vi vill flytta nu, kan vi få ett tvåplans hyresradhus på 108 kvm för 6700 kronor i månaden. Med cyklingavstånd in till stan. ALLTSÅ!?!? Nu kommer vi inte flytta nu i och för sig, för hur gärna jag än vill ur min egen ångest så har vi ett barn som har etablerat sig på en förskola här och jag vet inte om jag vill dra bort honom helt från hans stad. Än. Det är ju trots allt så att jag blev dragen till Skåne som nioåring och sitter nästan trettio år senare och fortfarande längtar tillbaka hem till Örebro. Men jag kan väl få drömma lite om det va?

Vi avslutar med en bild på Svampen, tycker jag.

IMG_3219

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone