The hard knock life as treåring

Jaha, så idag bet Isak en av sina kompisar på förskolan så hårt att det började blöda. Sedan vägrade han att släppa och efter det vägrade han att be om ursäkt. Typisk sak som får mig att vilja ta honom ur förskolan och börja med hemundervisning. Inte för att jag tror att det är förskolans fel, utan för att jag tycker att det är så jobbigt när han gör andra illa. Och när andra gör honom illa. Ja jag vet att det är en del av livet, men jag tänker ändå ta ut min rätt att tycka att det är skitjobbigt.

När jag mötte Isak och Alex efter jobbet visste jag ju vad som hade hänt, så jag frågade och lirkade lite och ganska snart kom det fram att hans kompis varit dum, att Isak hade bitit fast han visste ju så klart att han inte fick det, men han tänkte ändå inte be om ursäkt. Suck. Gjorde ett nytt försök.

– Isak, du vet ju att man inte får bita

– Aaaah

– Kan du berätta varför du gjorde det?

– Titta mamma, ett torn!

Suck.

Några försök senare gav jag upp. Det sägs ju att de tar ut sig även om de inte visar det. I hans värld hade han blivit förolämpad först, och någon dag kanske han förstår att det inte är en rimlig anledning att bita hål på någon annan för. Helst innan han börjar söka jobb…

Har nu mejlat barnets föräldrar och frågat hur det är, hälsat att vi är ledsna och att vi försöker prata med Isak. Jag hoppas att våra barn kan leka på som vanligt. Typ. Det vanliga är ju trots allt att den ena bits och den andra slåss med bilar som redskap. Lite som treåringar verkar göra i största allmänhet, när de inte får som de vill.

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Pausbild

Jag lever inte mitt liv alls som på bilden, det gjorde jag bara i lördags hemma hos Katta. Men en tant kan väl få drömma va?

Det här med att blogga för övrigt. I en blogg som inte riktigt handlar om något annat än luddet som ska föreställa mitt liv. Tydligen jättesvårt just nu. Jag minns en tid då jag hade idéer. Tror jag. Eventuellt. Det kanske är någon slags hallucination. Jag vet inte. Vi tar det en annan dag. God natt.  

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

En lista för maj

Jag gör som Julia och snor en lista från Peppe. Nu är det ju mitten av maj, tillika min namnsdag, men jag tänker skriva den här ändå för det känns fortfarande för overkligt att det är juni om två veckor, för att jag ska kunna relatera till det.

Vad är ditt mål under maj månad?
Sämst på att lägga upp mål. Eller jag kanske har mål, men jag skulle aldrig definiera dem som det. Min plan för maj är däremot:

  1. att sticka färdigt en liten tröja
  2. att komma ihåg att skicka in underskrifter till Skandia så att vi inte fortsätter betala pengar till deras barnförsäkring, när vi har valt en annan nu
  3. och så vill jag skriva ett ämne om träningsfeminism. Det är nämligen så här, att lika mycket som jag avskyr fitspiration så avskyr jag när folk lägger sig i andras livsval. Oavsett om det handlar om att någon inte vill ha normkropp eller vill ha en. Det värsta, värsta är när någon känner att de behöver säga till den som börjar träna eller vill göra en viktminskning att de blir besvikna på den personen. Då blir jag vansinnig. Så här: ingens kropp finns för att göra andra tillfredsställda oavsett om det är träningshetsare, feminister eller snubbar. Och jag fattar inte hur någon kan kalla sig feminist och samtidigt uttrycka sin BESVIKELSE över att någon annan väljer att göra något med sin kropp. Vem är du att kräva av mig att jag har en kropp som lever upp till dina ideal, någonsin? Känna det: ja, jag fattar den känslan – men att säga det till personen? Mon dieu, blir alldeles för upprörd över detta för att ens kunna fortsätta. Det är helt för vanligt dessutom och jag har sett det till leda ända sedan vi startade Move it Mama. Anyhoodles, jag vill skriva ett inlägg om det här – ja det vill jag – men jag vet inte om jag vågar eller ens klarar det. Känner mig taskig som tränar, även fast jag inte alls är ute efter en drömkropp, utan en kropp som fungerar. Det är det ju dock väldigt få som tror på, eftersom att det tydligen är någon allmän sanning att alla tränar för att bli smala. När det gäller kvinnor alltså. Snubbar kan ju fortfarande lägga upp träningsbilder helt oproblematiskt vad jag förstår. Alltså. Orkar inte. Har snart skrivit hela inlägget jag planerat dessutom. Fast lite mer onyanserat. Jaja.

Vad kommer du vara beroende av?
Boxning, förlåt men det är något av det roligaste jag har gjort. Tartexmackor med skivad gurka. The Americans säsong två. Torrostade och saltade mandlar.
Vad står det i ditt första inkomna sms för maj månad?
“Glad första maj!” och en länk till den här låten:

Hur ser en typisk maj-morgon ut för dig?
Jag blir väckt av Isak. Jag förbannar ljuset. Jag har sovit för lite. Jag spelar en bana av plants vs zombies 2 för att vakna, jag gör frukost, jag hittar inte mina kläder, jag blir sen, jag springer till bussen och har hjälpt Alex alldeles för lite med Isaks morgonrutin. Eller så är det jag som lämnar och då brukar jag vara lugnare, av någon anledning. Kanske för att jag vet att det ändå är försent att försöka hinna innan värsta morgonrusningen, för att ens försöka.
Vilka låtar finns på din spellista för maj?
Lyssnar oavbrutet på soundtracket till Rocky Horror Picture just nu, annars har jag återupptäckt Lady Marmelade med Lil’ Kim, Missy Elliot och gänget.
Är det något du vill ha mindre av denna månad som du hade för mycket av förra månaden?
Stress. Fy fan vad jag stressar mycket i onödan.
Är det något du vill ha mer av denna månad som du hade för lite av förra månaden?
Sömn, stickning och ölkvällar med vänner. Har haft alldeles för lite av allt detta i år.
Bästa drycken i maj?
Kaffe. Kaffe är alltid bästa drycken.
Vad är det finaste någon sagt åt dig hittills under månaden?
“Oroa dig inte Sofia. Vi löser det här. Sov gott!”. Min chef i ett sms efter att jag trodde att jag hade gjort en tabbe med dunder och brak på jobbet (men det hade jag inte, tack och lov). Min chef är fantastisk.
Vad hoppas du att någon ännu kommer att hinna säga åt dig innan månaden är slut?
“Hej, nu inför vi sex timmars arbetsdag”

9 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

En ny del av släkten

Idag fick jag en kusin. Hon är femtioett år, har två barn och bor i Finland. Hennes pappa var halvbror till min pappa. Hennes farmor var min farmor. Och idag fick vi reda på att vi fanns, tack vare någon himla släktforskarsida som pappa hänger på. Livet och så vidare.

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Sentimental!

Lyckligt ovetande om att vi snart ska råna honom på all hans trygghet.

I lördags var vi på Skansen och lämnade napparna till kattungarna. I vårt fall räckte det med en napp, sedan insåg Isak faktum och började gråta hjärtskärande “jag är inte en stor kille, jag är inte en kille, jag är en liten bebis och jag är ledsen”. Vi fattade ju att han var lite för peppad på det här under veckan innan, för att det skulle vara sannolikt att han verkligen förstod innebörden av att ge napparna till kattungarna, så vi blev väl inte jätteförvånade – men det var ju lite jobbigt ändå. Och med lite menar jag jätte.

När vi kom hem somnade han utan napp framför en film, sedan somnade han utan napp på kvällen och vid middagsluren dagen efter och igår kväll och jo, han har ju konstaterat några gånger att han faktiskt blev LEDSEN och vi har fått ändra sovrutin från att bara lägga honom, till att sjunga för honom och stryka honom över pannan, men det går ju. Han har bara haft napp när han somnat innan, och några gånger när han varit ledsen. Nu är det mest jag som är sentimental, alltså RIKTIGT sentimental. Sådär så att jag sitter och tittar på gamla bilder och minns hur lyckliga vi var. Får tårar i ögonen när jag tänker på att han aldrig mer kommer att tulta fram på morgonen med napp och snutte, känner ångest över livets förgänglighet och ser framför mig hur Isak kommer att komma ut som en brölande, finnig tonåring från sovrummet redan ikväll. Nej men det går ju jättebra det här “stabil förälder” som jag försöker mig på hörrni!

tumblr_n5zgl4l1cF1rxr5tuo1_500

 

 

 

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Dagens lektion i “livet”

Idag blev Isak knuffad av ett annat barn när han ville vara med och leka i parken efter förskolan. Sedan blev han puttad igen och skriken åt när han stammade fram “men du gör fel, jag är ju snäll” samtidigt som tårarna forsade ner för hans kinder. Ungefär när den tredje putten var på väg att verkställas hann jag komma fram och fösa bort det väldigt arga och puttande barnet, samtidigt som jag lyfte upp mitt eget väldigt ledsna barn.

Föräldern till det arga barnet kom och tog sitt barn åt sidan. En kvart senare kom föräldern fram med sitt arga barn och försökte be Isak om ursäkt. Isak var glad, men det arga barnet blev bara ännu argare och mitt förslag om att barnet kunde vara med och gunga med Isak och Isaks kompis, var tydligen så hemskt att han var tvungen att springa åt andra hållet och skrika i falsett. 

Så är barn. Isak med ibland. Men jag orkar inte riktigt med det ändå, för jag fattar inte hur jag ska förklara världen för Isak.

Ja jag vet att det är jag som tagit på mig traumat här och att Isak slutade bry sig så fort han tittade åt sidan och såg en stubbe som  tydligen var ett tåg, men det spelar ingen roll. Jag orkar ändå inte med bilden av hur hans leende dog när han förstod att han inte var välkommen. Jag orkar inte hur han, på sitt eget lilla vis, försökte förklara att HAN VAR JU INTE DUM, han ville ju bara hjälpa till att leka, samtidigt som han blev så ledsen. Jag orkar inte att det här var en liten skitgrej och att det kommer bli värre ju äldre han blir. Det känns som om någon slår mig i hjärtat när jag tänker på det. Hur ska jag lära honom att hantera livet, när jag inte ens kan ta ett lekparkstrauma själv? Just nu känns det som att det är han som borde lära MIG något om det här. Han som blev ledsen en stund för att sedan fortsätta med något annat. Jag som sitter här och ångestbloggar fast jag borde sova.

Hur som helst. När glassbilen körde förbi en stund senare gjorde jag vad varje vettig förälder med dålig koll på sin ekonomi skulle ha gjort. Jag shoppade glass för trehundra spänn och sedan gick vi hem och åt en del av den i soffan, framför Toy Story två. Vi har det rätt så himla bra ändå.

IMG_7633.JPG 

2 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Söndagen den 26 april 2015

Vi hade barnvakt.

Jag sprang åtta kilometer.

Jag VANN.

Jag tittade på ett avsnitt av Mad Men och tre avsnitt av the Good Wife.

Jag beställde en prenumeration på Arbetaren. Bland annat tack vare den här krönikan.

Igår gjorde hittade jag på en burgare som såg ut så här.  
Den innehöll blan annat sötpotatis, bönor, ingefära, chili, vitlök och koriander. I ett bröd med limeyoghurt, tomater, babyspenat och inlagd rödlök. Ja ni förstår så klart varför Alex tände ljus till denna SYMFONI för smaklökarna. Samtidigt som jag gjorde burgaren lyssnade jag för övrigt på Everything dies med Type O Negative, så att ingen skulle få för sig att jag är en hippie. Staying true!

Nästa vecka blir det maj. Kändes som att det var 2014 nyss, men ändå ser året gammal ut i skrift på något vis. Som så många andra minnen.

4 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Hur det går med shoppingen?

Jo tack bra! Jag insåg att jag plötsligt har rensat ut på tok för mycket kläder. Bytt, skänkt, slängt. Sommaren närmar sig och jag har inte riktigt garderob för det och det tar ju ta mig fan sjukt mycket tid att leta upp en hållbar garderob från noll. Och när den nuvarande garderoben redan får en svettas känns det lite stressigt. Kollade runt på blocket och tradera, men orkade inte och hann inte lägga den tiden det krävdes där. Folk skäms inte för att sätta priser, på det sättet jag tycker att de bör göra. Försökte hitta någon butik som säljer ekologiskt, hållbart och snyggt på nätet. Till avbetalning, för ekonomin att betala allt en månad finns inte och det känns så jäkla onödigt fraktmässigt att småbeställa. Det blir ju dyrare och sämre för miljön och jabedijabedijabedi. Jag lyckades inte.

Så här slutade det. Jag beställda kläder från HM. Jamen så jag gjorde det. För tretusen, men det var i dubbla uppsättningar, för jag vet ju inte vilken storlek jag har och HM är ju inte till för vuxna, så hälften får väl sorteras bort bara på grund av olämplig kjollängd eller noll bröstutrymme.

Ja och sedan när jag hade gjort beställningen och allt var färdigt och signerat, så kom jag på att vi har förvaringslådor under sängen och vet ni vad? Jag hittade jättemycket kläder där! De kläderna som hade försvunnit så mystiskt under vintern. Som jag hade lagt dit när jag omorganiserade min garderob.

Jo men man är skärpt. Och pigg.

Förbereder mig för en retur till HM då.

Bild från i höstas när jag stod framför ett slott och var en, på så många sätt, mer hållbar person.

Bild från i höstas när jag stod framför ett slott och var en, på så många sätt, mer hållbar person.

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Helgen i färre bilder än ord

Det blev helg! Men innan det blev helg var det torsdag och i torsdags ringde jag företagshälsovården enligt logiken “de kommer att ge mig bra hjälp, för det blir för dyrt om jag blir utbränd”. Bra va? Har ingen bild på det här, så ni får visualisera istället.

Efter torsdag kom fredag och på fredagar hämtar jag Isak. Precis när jag kom fram till förskolan insåg jag att jag även denna morgon hade skitit i att ta med husnycklar, eftersom att de hade trasslat in sig i reflexen som sitter på min alldeles för varma jacka. Man kan ju tänka att jag hade kunnat flytta den där reflexen till vårjackan, men jaja. Lite lätt att bli bortskämd där med att någon alltid är hemma när jag kommer hem tydligen. Ute var det regn/sol/blås/kallt/sol/regn så jag bestämde snabbt att jag och Isak skulle gå till Fru Marias bak. Ett fantastiskt bageri som dessutom har en lekhörna. Isak blev inte alls besviken, även fast han så klart helst ville till parken och känna regnet piska honom i ansiktet. När han började tjata om det på Fru Marias föreslog jag en bok. Han svarade med att hämta ett slott:

IMG_7043.JPG

Efter cirka en timma kom Alex och då gick vi hem. Vi åt något jag inte minns, pratade om saker jag inte minns och tittade sedan på första avsnittet av the Americans innan klockan var tio och jag snudd på dreglade av trötthet. Så vi gick och lade oss.

Lördag! Så här många gånger vaknade jag när dygnet hade slagit om till lördag: en gång mellan ett och två, en gång mellan tre och fyra, en gång mellan fem och halv sju. Halv sju somnade jag inte om, men då kom Isak in till oss. Alex bollade med honom ut i vardagsrummet och någon gång vid åtta somnade jag stenhårt. Nio över nio väcktes jag ur en dröm där jag var ihop med Måns Zelmerlöw och vi var på festival, en man stänkte kiss i mitt ansikte och Måns började gråta likadant som Isak när han fick en stöt av ett elstängsel. Efter det var vi plötsligt inne på ICA där Måns av okänd anledning klädde av sig till kalsongerna och ville kyssas för han, jag citerar, “har glömt Amanda nu”. Jag vaknade med Cara Mia på repeat i huvudet. Kränkt och förvirrad och eventuellt lite skamsen. Om det är det här som händer när jag sover, är det ju faktiskt lika bra att jag låter bli…

Hur som helst. Lite stressigt blev det för vi skulle podda klockan elva och jag hade bestämt mig för att inte slentrianköra bil utan faktiskt ta buss. Bussen skulle gå 10.13 och jag sprang som en gasell hemifrån 10.06. Fjorton över var jag framme och tänkte att bussen säkert var missad. Ställde mig ändå fullt synlig vid busshållplatsen för att kolla upp nästa buss, när den första bussen till min glädje svängde runt hörnet. Men ni vet ju hur det är med glädje och hur omöjlig den är att upprätthålla i dagens samhälle. Den inte alls fullsatta bussjäveln kördes förbi mig av en chaufför som bara ryckte på axlarna istället för att stanna. Så himla bra för mina redan övergödda stressnivåer detta! Blixtsnabbt författade jag ett ilsket mejl till SL med obligatoriska frågan “får det verkligen gå till så här?” (nej det får det inte, fick jag till svar lite senare). Hur som helst, jag hittade en alternativ väg och kom fram inte alls så särskilt sent, med kaffe från en kaffekedja dessutom. Vi spelade in ett avsnitt som snart dyker upp här och jag tog en selfie. Sedan vevade jag garn och åkte hem.

IMG_7055.JPG

När jag kom hem hade Alex städat det mesta och jag hade tänkt fortsätta där han slutade men var helt matt efter min utflykt och var tvungen att sova en timma på soffan först. Alex syster, som barnvaktade Isak, föreslog middag under kvällen men jag fick lite hjärtklappning bara av att tänka på att behöva socialisera mer den dagen och sade nej. Sedan föll det sig som så att Alex bror med flickvän kom över på impuls och vi köpte indiskt istället och mitt huvud var på väg att explodera, men jag överlevde ända tills de åkte hem. Efter det åt jag chokladtryfflar och stickade framför the Americans ända till klockan tolv. Känns som ett mirakel varje gång jag orkar vara uppe så länge. Håhåjaja. Så här mystokiga är vi i alla fall, att vi tänder ljus och slänger kuddar på golvet (inte ljusen) när vi ska äta indiskt:

IMG_7060.JPG

I natt sov jag så klart jättedåligt – dock utan att drömma om Måns. Alex tog i vanlig ordning upp Isak och jag muttrade i sängen fram till nio. Sedan tog jag beslutet att ta bilen till dagens planer istället för pendeln, för jag orkade helt enkelt inte stressa en gång till den här helgen. Halv tio körde jag hemifrån, hämtade upp Katta på vägen och när klockan var tio landade vi hos Märta för en träningsdejt. Mer om den kan ni läsa här, om ni vill.

IMG_7066-0.JPG

Efter träningen kom jag hem, bar några däck, åt korv och drack trefemmor. Sedan har jag ägnat resten av min tid åt att vara osocial och blogga. Nu är klockan nio och jag vill se ett avsnitt av the Americans innan jag ska sova, så ni får ta det här blogginlägget med de eventuell stavfel och meningbyggnadsfel jag inte upptäckt på vägen. Imorgon är det måndag och jag lär väl vara trött och tjurig i vanlig ordning eftersom att jag inte har sovit. Hej då!

4 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone