Tänker inte skriva om mitt jobb, men…

… älskar att jobba på ett ställe där bygget av en window farm, är en del av den dagliga verksamheten på kontoret. Nu verkar i och för sig inte basilikan till vänster vara lika entusiastisk, men livet är ju alltid lite svårare för den som blivit uppdriven snabbt i en fabrik.

IMG_1377.JPG

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Allt har tydligen ett pris – så även utslitna barnskor

Sjuttionio kronor plus frakt på femtiofem för ett par slitna gympadojor i storlek 26 från HM? Tradera, sluta rök på. De där skorna var inte ens värda det där i nyskick.

Någon som har stövlar och höstskor i storlek 26 till övers? Isaks båda par gav upp, med en fransk suck, häromdagen och jag är ju med i “team återvinning” och slipper helst nyköp. Missförstå mig inte, 134 kronor inklusive frakt har jag inga problem att betala. För något som inte är nedslitet och som tillhör ett mer kvalitativt märke än HM, that is.

3 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Ibland, när jag är naiv, gör verkligheten så mycket mer ont när den träffar mig

Jag försökte vara lite positiv i morse och hitta något fint i det bruna kölvattnet som uppstod efter valet:

IMG_1198

Sedan fick jag en ögonöppnare och nu känns det väldigt svårt att hitta något positivt allt i det här. Vad fan var det som hände egentligen?

Inte blev det bättre av att någon timma senare få veta att Stefan Löfvén stänger ute V som möjligt samarbete i en ny riksdag. Nämen lycka till med att få igenom något med enbart lilla Miljöpartiet när du har, det som förhoppningsvis blir forna, Alliansen mot dig och det dessutom finns 48 bruna stolar i riksdagen. Det luktar unket om hela det här valresultatet. Och feminister i riksdagen? Nej. Det blev det ju inte. Hurra för Sverige då.

När jag, om jag någonsin, kommer över det här, ska jag försöka glädja mig åt att V växte litegrann, att Fi ändå tog mandat i tretton kommuner, att Stockholm togs över av sossar, att Reinis och Borg avgår och att vi trots allt var 87% som INTE röstade på ett rasistiskt parti. Men det kommer ta lite tid innan jag kommer dit. Det kommer det.

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Långhelg – en recension

I fredags var det planeringsdag på förskolan (eller föris, som en del säger), så jag tog ut en föräldradag och hängde med Isak. Vi gick ut hårt med ett besök i min före detta hatgalleria, numera älskgalleria: Liljeholmsgallerian. I Älvsjö går det nämligen inte att köpa Soyatoo spraysojagrädde och jag kan inte leva utan att ha minst två burkar i lager, dessutom var jag tvungen att besöka Systemet, köpa en gå bort-present och göra något på Claes Ohlson som jag glömde. Ja ni hör ju själv – Liljeholmsgallerian har allt. Till och med en Stadsmission! Isak var peppad och hade shoppingväskan moderiktigt hängande i armvecket:

IMG_1146.JPG

Eftersom att gallerian befinner sig hyfsat nära Annan, Daniel och Judit tog vi en rövare, som pappa skulle ha sagt, och körde hem till dem på vägen tillbaka. Laddade med delicatobollar, veckans bulle från Gateau och alldeles för många dåliga ordvitsar. Efter fika blev det park och i denna park fanns rinnande vatten! Helt fantastiskt, tyckte både jag och Isak. Dock höll jag mig från impulsen att nakenbada i rännan och lämnade över till Isak som klädsamt plaskade lite vid kranen (om klädsamt betyder “ta något i besittning och bara låta andra barn leka med det på nåder”):

IMG_1154.JPG

Sedan åkte vi hem, Alex tog över och jag drog in till stan igen för att få tag på en vajer till min stickning, fondla lite garn och boka frisörtid. Vad sällan jag “går på stan” nuförtiden, kände jag och ville genast konsumera massor bara för att. Det gjorde jag inte. Jag köpte det jag behövde, sedan åkte jag hem med huvudet högt. Inte helt oväntat avslutades kvällen med två avsnitt av Damages, koftstickning och bubbel. Levde farligt och stannade uppe ända till klockan 23.03. Som tack för det, vaknade Isak halv sex dagen efter – tillika veckans mest fullbokade dag.

Lördag började då alltså med att Isak ilsket väste “nu räcker det” klockan halv sex på morgonen, och det kan jag säga att där hade han helt fel. Det räckte sannerligen inte, med de få timmar sömn jag lyckats fånga den natten. Alex gick tålmodigt upp med barnet, medan jag låg kvar och knöt nävarna i sängen. Strax innan åtta gav jag upp och gjorde mig reda att “möta dagen”, som det heter. Det gick hyfsat, trots allt. Efter frukost tog vi bilen till pendeln, där Alex klev på och åkte till jobbet. Jag och Isak åkte vidare fyrtio minuter ut i skogen för avlämning hos barnvakten, tillika Isaks faster. Detta skulle gå snabbt, eftersom att jag skulle hem och hinna städa/sova/fixa innan poddinspelning. Men det gick så klart inte snabbt, för dels blev Isak skrämd av en hund och då hade jag inte hjärta att vända på klacken och dra. Dels, när jag väl drog, så ballade min GPS ut i bilen och jag hamnade i Tullinge och Västerhaninge och på motorväg innan jag kom hem. En omväg på en timma – tack för det, Google maps.

Jag kom hem och torkade av spisen i vredesmod, medan jag tänkte på hur synd det var om mig. Sedan bestämde jag mig för att skita i städningen och sova istället. Så det gjorde jag! Och när jag vaknade körde jag in till stan, fickparkerade som en gudinna och medverkade i ett avsnitt av Rätt avigt (kommer upp under dagen). Pratade i en sjukt fräsig mikrofon:

IMG_1166.JPG

Efter podden hämtade jag Isak, som blev så kränkt att han sprang iväg skrikandes med armarna över huvudet in i ett stall. Han sprattlade som en fisk på min axel när jag bar ut honom och avslutade med att slå mig, inte bara på kinden utan även mitt på glasögonen så att de skavde in lite skönt i näsbenet. Funderade en stund på om jag inte skulle byta ut Isak mot Kiwi, som hoppade in frivilligt i bilen, men sansade mig och log milt mot mitt barn istället. Vi hade trots allt stor publik av en massa nyfikna människor och man vill ju vara EN BRA MAMMA TIHI FNISS *magsår*.

IMG_1175.JPG

Sedan åkte vi inte vilse, tack och lov för vi hade en tid att passa. Vi kom hem samtidigt som gästerna, som vi bjudit in för att få hjälp att sätta upp hyllor. Detta visste de så klart om innan, de visste också om att vi skulle testa Bun Meat Bun i Farsta, så efter en snabb överläggning gjorde vi en härlig könsuppdelning. Kvinnorna tog barnet och införskaffade mat, männen öppnade varsin alkoholfri öl och började sätta upp hyllor. Jag är inte jättestolt, men jag hade blodsockerfall. Så. Kvällen avslutades med att hyllorna kom upp (yay!!), men det får ni bild på en annan gång.

Idag vaknade vi till valdagen. Isak tog sovmorgon till klockan sex, vilket ju var snällt eftersom att jag levde farligt igår med och var uppe ända till klockan elva. Alex åkte till jobbet vid nio och efter det grät Isak efter att få åka bil. Jag hade ju kommit på vad vi skulle göra på Claes Ohlson, så vi åkte dit. Shoppingväskan moderiktigt på svaj:

IMG_1180.JPG

I torsdags var jag på utrymingsledarutbildning på jobbet. Den inleddes med att vi fick se en autentisk inspelning från en klubbspelning där det börjar brinna och allt till slut slutar med att över hundra personer dör (the Station night club fire). Fruktansvärt obehagligt, men säkert nödvändigt att se. Jag insåg till exempel att vi har alldeles för dåligt brandskydd hemma. En brandfilt och ett brandalarm, men det täcker egentligen bara halva lägenheten. Med filmen i alldeles för färskt minne, köpte jag två burkar med brandsläckningspulver och filurade lite på en portabel brandstege, men kände att det skulle vara att passera någon slags gräns för neuros så jag lät bli den (kommer eventuellt ångra detta om det börjar brinna).

När vi körde hem såg vi att folk stod utanför sina hus och sålde saker här i området. Förbannat! Villaföreningens garageförsäljning, givetvis helt oannonserad och dessutom på en dag då jag inte hade tagit ut pengar. Som av en slump hade jag dock hundrafemtio kronor på fickan och för dessa fick jag, till Isak, tre par långärmade tröjor, två kortärmade, ett Helly Hansen-regnställ och två leksaker. Allt helt nödvändigt. Även leksakerna eftersom att de lät mig fondla alla kläder som låg framme, tills jag hittade rätt utan att Isak blev otålig.

IMG_1186.JPG

Sådärja! Dagen avslutas med val, en löprunda och en böngryta. Imorgon vaknar vi upp till en ny regering och ett stort gäng feminister i riksdagen. Eller hur?

 

3 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Tillfälligt stopp på konsumtionsstopp

Sak jag är jättedålig på: att inte köpa saker när jag är nere. Lite obehagligt faktiskt hur lätt jag övertalar mig själv till att jag behöver saker, bara för att jag i övrigt inte är på topp. I söndags var jag så övertygande att jag köpte ett deluxe-set med kolfiberstickor. Alltså jag skulle ändå ha köpt dem förr eller senare och det blev fånigt att vänta till i januari, bara för att konsumtionsgränsen går då. Men ja. Lite dålig känner jag mig ju ändå. På de här stickorna ska jag liksom sticka med garnet jag köpte, på grund av att det var garnrea i Midsommarkransen (garn, som jag absolut INTE skulle köpa i år, ehrm). Å andra sidan så skänkte jag bort tre kassar garn till hjälpprojekt i samband med att jag köpte reagarnet och precis innan jag köpte stickorna så hade vi skänkt en IKEA-kasse full med kläder till bättre behövande och jag känner på det hela taget att det kanske är lite mer så jag vill leva resten av året och livet? Inte helt på stopp, utan om något går in, måste något annat gå ut. Och när något annat går ut, så går det till bättre behövande. Och när något går in, så gör det i första hand det från småföretag, lokala producenter och andrahandsbutiker. Och så lever jag fortfarande efter devisen eff off HM, Ellos och alla andra köphetsande pissföretag.

Jaja, hur som helst så är det så här stickorna ser ut och det fattar ni ju själv, att det inte går att säga nej till något som blänker så fint när man har serotoninbrist? Nej just det.

nkp055-knit_pro_karbonz_

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Sov, slumra in nu i bädden FÖR I HELVETET

IMG_1125.JPG

 

Alex har på sig knästrumpor och guidar folk på ett av slotten ikväll. Jag hade tänkt att jag skulle ägna hela kvällen åt att sticka och titta på Damages, efter att ha lagt vårt synnerligen lättsövda barn. Men barn måste ju känna på sig när en förälder har sådana där planer, och välja de kvällarna till djävulskap? I alla fall så känner Isak på sig när jag har de där planerna – för inte fan var han lättsövd idag. Han var förbannad och ville sova med sin buss, som han pillrade av ena hjulet på, så att han var tvungen att laga det fast det inte gick och sedan skulle jag sjunga “Hjulen på bussen” i en evighet för att trösta bussen, följt av “Bockarna bruse” – fast den blev han arg av, så då bytte jag till “Lilla snigel”, men det var inte heller bra, så till slut fick jag humma lite planlöst och då var han nöjd en stund. Fast bara en liten stund, för sedan skulle han visst skrikgråta i vredesmod i en evighet över det orättvisa i att behöva sova. Och ja. Kanske får jag inte klaga, för han är som sagt ett synnerligen lättsövt barn alla kvällar då det inte bara är han och jag – men ändå. Jag var tvungen att ta en paus för att sätta i mig en halv burk Soyatoo spraygrädde så att jag inte skulle förgås av irritation nyss. Nu ligger jag här inne hos honom igen och försöker multitaska genom att göra hummande ljud och skriva samtidigt. Det går sådär. Det blir mer växeltasking mellan hum och en skriven mening ärligt talat. Men men. GLAD FÖR DET LILLA.

Jag har varit vaken sedan halv fem och är möjligen extra känslig, vilket inte gör att det är mindre synd om mig direkt.

Så. Nu har jag gnällt. Nu känns det lite bättre. Och det låter som han snarkar lite. Eller så knarrar han bara av ilska… det är inte så lätt att veta under omständigheterna.

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Eff off openID

Nej men jag skiter väl i openID då. Det funkade inte trots ändringar.
NU tror jag att alla änterligen ska kunna kommentera på det gamla hederliga sättet. Dvs med namn och e-post och valfri bloggadress.
Tack för visat intresse.

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Mitt liv med PCO-S, del 2

IMG_1078.PNG

Alltså, det gör ju inte jättemycket att jag aldrig kan vara riktigt säker. Fast just den här månaden, när den kom elva dagar innan appen hade sagt att den skulle komma (fråga mig inte varför jag över huvud taget tror att appen någonsin ska ha rätt om denna kropp), när jag var på konferens mitt ute i skärgården med mitt nya jobb  – då blev jag lite trött. Lite trött, men samtidigt väldigt tacksam över att jag i någon form av pessimistisk insikt där på morgonen, ändå lade ner en packe tamponger i väskan.

En gång, när jag inte visste att jag hade PCO-S och min mens inte kom på över tre månader och jag trodde att jag var förstörd inombords, gick jag till en barnmorska i Liljeholmen. Hon tog tillfället i akt att anmärka på min ålder “håhå, snart trettioett, du blir inte  yngre, dags att skaffa baaaaarn” (JA MEN JAG ÄGGLOSSAR JU INTE FÖR I HELVETET) och tillade sedan att jag var överviktig när hon såg att jag hade gått upp två kilo, sedan jag varit där året innan. Övervikt eller inte, hon skulle faktiskt ta och skita i vilket. Jag var inte där för att jag var oroad över min vikt. Jag var där för att jag var övertygad om att jag var i klimakteriet. Det fick jag ingen som helst hjälp med. Däremot blev jag pålurad ett recept på P-ringar, trots att min kropp bevisligen ballar ur vid överdrivet hormonintag (mvh, personen som får UVI-symptom av minipiller). Tack för inget.

Känner lite när jag skriver det här, att det parti som satsar på kvinnovården får min röst på söndag.

3 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Stånkar upp ur askan

Jag brukar känna att det tar emot att erkänna dåliga perioder. Dels vill jag inte bli uppfattad som någon som söker uppmärksamhet genom påhittat eller överdrivet lidande, dels vill jag inte bli uppfattad som galen, dels vill jag inte att alla ska veta allt om hur jag mår jämt och dels ja… jag tar väl inte mig själv på allvar sådär extremt mycket alla gånger. Men nu skrev jag ju i alla fall en liten rad om det här och jag vill bara säga tack för att ni tog mig på allvar och tog er tid att kommentera och inte tyckte att jag överdrev. Jag har förnyat bloggen, jag har bestämt mig för att skita i att försöka rädda världen med den och återgå till att ha den som hobby och så har jag fixat med open-ID-inställningarna så att ni förhoppningsvis ska kunna kommentera igen.

Ett gulligt djur – varsågod:imagesCA0GXIOI

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone