Nu funkar det!

Typ. Tog tillbaka de gamla inställningarna och tänkte att livet med en blogg som ligger nere en gång i veckan och som blogspotägare inte alltid kan kommentera i är bättre än en som inte funkar alls. Fast jag kan bara skapa inlägg från mobilen just nu. Så länge de inte innehåller bilder. GLAD FÖR DET LILLA.

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Trosuppdatering

Det var jag och Gerd, 72, som stod där och rafsade i lådan. Till slut hittade jag dem. Taitrosorna i trepack, storlek M, på Coop Forum i Västberga. “Stretch for perfect comfort”. Sextionio spänn. Ingen spets, ingen string, inga konstigheter. Bara bomull, blommor och elastan. TACK!

20140418-135330.jpg

2 personer gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Blir galen!

Ett: bloggen funkar fortfarande inte och supporten svarar inte på mejl. Hrmpf.

Två: görs det ens underkläder med någon annan funktion än att hotta upp heteromän längre? Får snart psykbryt här i Liljeholmsgallerian. Vill bara hitta sköna underkläder som passar, men det går inte. Det är fucking stuffings i alla behåar med mindre kupa än D. Och string, spets alternativt klådframkallande tyg verkar ju vara standard på alla trosor nu. Alternativet är billig bomull som töjs efter fem sekunder eller asdyrt dito som bara är… för dyrt. Ska ett par vettiga trosor verkligen behöva kosta trehundra spänn? Ja det kan ni såklart inte svara på eftersom att bloggen halvt ligger nere. Om ni vill mig något hittar ni mig i fosterställning i garaget. I underkläder som kasar omkring i röva. MORR!!!

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Lilla katt och krasslig blogg

Alltså den här taniga lilla kattrackan. Den stryker omkring utanför vårt hus och är så mager att det ser ut som om benknotorna är på väg att fly genom skinnet. Mager och arg. Hade det inte varit för att den hatar Isak hjärtligt och intensivt och förmodligen Sabbat med så hade jag adopterat den och döpt den efter någon i X-men eller Bon Jovi. Men nu går inte det. Så jag och Alex turas om att ge den av Sabbats lyxmat ibland. Lite sådär lagom i skymundan så att ingen granne ska upptäcka det och bli sur sådär som en del blir när andra tar hand om hemlösa katter.

20140414-210353.jpg

Och ja, bloggstatus är fortfarande krassligt. Om jag försöker ändra på något (typ lägga till en kategori i ett inlägg) ligger hela bloggen nere i sisådär tjugofem minuter. Att gå in på specifika inlägg är bara att glömma och inte ens jag kan kommentera, såatte… Men nu har tjugofyra av “upp till sjuttiotvå” timmar gått, så snart kanske det är som vanligt, fast bättre, igen.

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Inte riktigt som det var tänkt

Ni kanske märker att det knappt går att gå in på några inlägg eller att kommentera? Alltså jag har haft en del strul med mitt webbhotell så jag ändrade en inställning på supporterns inrådan och ja, här är vi nu. Det är ju mindre dåligt än att hela sidan ligger nere, men det är ju knappast bra. Eventuellt blir det bra inom 72 timmar. Vi får väl se.

Bra där!
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Den ständiga källan till ågren

Städning av hemmet. Vi har testat alla möjliga typer av scheman och fördelningar men inget funkar. Summan av det här hemmet är att det finns för mycket saker och för lite tid att orka på. Så ja. Jag funderar allvarligt på att gå alliansen ärenden och skaffa städhjälp och jag har ungefär all ångest kring det här som finns. Jag kommer att stödja ett system jag i grunden tycker är fel och jag kommer att låta någon annan ta hand om sådan som vi borde kunna fixa själv. Men jag kommer förhoppningsvis kunna känna att vi fortfarande kan leva ihop, alla tre, på samma yta. Och så tänker jag att vi i alla fall kan skänka delar av skattereduktionen till något projekt som alliansen inte stödjer. T.ex. kvinnojourer eller palestinaorganisationer. Varför inte hela skattereduktionen? För att vi lever på en administratörslön och ett studielån samt inkomst från ströjobb.

Hur är era tankar kring städhjälp och hur får ni det att fungera hemma hos er?

Bra där!
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Dagens klimat

Vi kvinnor ska tänka på hur mycket vi dricker om vi inte vill bli våldtagna och män ska inte jobba på förskolor för det finns risk att de är pedofiler. Nej men visst hörrni, det går framåt nu! Snart kanske vi till och med kan diskutera om kvinnor verkligen är lämpliga bilförare! Va? Gjordes det redan på femtiotalet? Ja, men dit kanske ovanstående diskussioner också borde flytta, ärligt talat.

Samtiden, pardon my French, men skit dig i näven. Nu.

5 personer gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Det skulle ju vara dumt att se ett mönster

Ändå roligt det här med att jag en gång i månaden måste tro att jag är på väg att bli utbränd eller svårt deprimerad, alternativt att jag är ett hopplöst fall som aldrig kommer att må bra och att jag befinner mig i en OHÅLLBAR LIVSSITUATION SOM MÅSTE ÄNDRAS NU och att jag är ensam, missförstådd, utböling, ganska ful, otroligt trög och dålig på att springa. Om roligt betyder skittråkigt, vill säga.

En gång i månaden måste jag alltså tro allt det här, helst på samma gång, innan jag inser att jag har PMS. Det är så himla bra det här livet med PCOS, förstår ni, för jag har liksom inte några regelbundna cykler, utan kan få psykbryten lite godtyckligt utspridda över månaden helt utan förvarning. Och med bra menar jag givetvis skitdåligt.

Och med det här inlägget menar jag att jag har PMS nu och att jag helst av allt vill lägga mig under en gran, i fosterställning, och böla fram till sommaren.

Mvh

Stabil -78

Bra där!
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Livet i Stockholms-förorten

Vi lär barnet att äta sushi med pinnar och skiter i att städa. För en blev förkyld och den andra fick migrän med synbortfall och i en överfull lägenhet på femtiofyra kvadrat spelar det liksom ingen roll hur mycket någon plockar undan ändå. En kvart senare bildar två strumpor på golvet kaos i vilket fall som helst.

20140407-204449.jpg

2 personer gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Helg med barn

Den här helgen jobbade Alex både lördag och söndag. Detta ger mig alltid mild panik. Inte så mycket för att Isak är direkt jobbig egentligen, utan mer för att det påminner mig om förra sommaren. Då jobbade Alex alla dagar utom måndagar. Samtidigt var precis alla andra bortresta eller upptagna med egna jobb. Kvar fanns jag, en femtonmånaders utan självbevarelsedrift och sju härliga veckor att fylla (minus åtta dagar i Skåne). (Okej, är medveten om att jag är sjukt privilegierad och kunde haft ett det sämre ställt på flera områden, men utifrån mitt liv var detta extremt jobbigt).

Mot slutet av sommaren var jag så deprimerad att jag på allvar funderade på om jag kanske borde föreslå att vi flyttade isär. Hur kunde jag ens varar menad att vara mamma, annat än på sin höjd varannan vecka, när jag inte hade älskat den här sommaren till fullo? Jag menar: fint väder och oavbruten tid med barnet? Inget jobb som stör, inga måsten. Hur kunde det göra mig så fruktansvärt nere? Ja det krävdes ju ungefär bara en veckas distans till allt för att jag skulle förstå.

I slutet av augusti började Isak på förskolan och jag på jobbet och herregudrun vad lite samtal med vuxna människor utanför hemmet kan göra för välbefinnandet i bland. Hur som helst. Varje gång Alex säger att han ska jobba en hel helg, minns jag sommaren och tänker att de här två dagarna kommer att vara precis som den sista av de där sju veckorna. När ångesten och frustrationen stod i full blom. Men så blir det ju inte. Nog för att jag blir helt slut efter att ha försökt aktivera en tvååring under två dagar, men det gör mig inte deprimerad. Och den här helgen var ju faktiskt riktigt toppenfräsig.

Parkhäng, jakt på litet barn (omedvetet, hon råkade bara jogga precis framför där vi tänkte springa och lite för sent såg jag att det nog snarare var skräck än glädje hennes sprint förmedlade), en tur till fashionabla Kungens Kurva, lördagsgodis, söndagspizza på Vapiano, kaffe, bilstöld (omedvetet igen, från sandlådan), kompishäng och trolldeg.

Trolldeg. Typiskt bra idé ända tills barnet kommer på hur fantastiskt det vore om mamma åt degen och vilken absolut världskris det är om hon inte gör det. Gu vad kul vi hade där på slutet. “Gör trolldeg” sade de. “Få en rolig och kreativ stund med barnet” sade de. Men de glömde visst berätta om den överhängande risken för mulning och psykbryt. Det senare hos både förälder och barn.

20140406-170440.jpg

 

Nu ska jag avsluta helgen med att göra proteinfluff. Förmodligen skitäckligt, men jag har fått ett helt kilo proteinpulver och jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska handskas med det.

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Typiskt dålig start på köpfria april

Men alltså nya chefen tvingade hem mig för att jag har för mycket övertid och ingen kunde fika och det är faktiskt sjukt svårt att ha ingenting att göra utan att köpa något. Och vem behöver inte äga ett Muminblock och ytterligare en deprimerande bok om kärlek egentligen?

20140404-131811.jpg

Intressant reflektion: köpte inte blocket med Morran. Är jag glad nu?

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Dags att byta kön på Facebook?

Tanken var att jag skulle skriva ett inlägg om den här reklamen jag fick på Facebook, men jag kommer aldrig klara av att täcka all dumhet som ryms i den här sabla annonsen. Min kropp är inte Alex leksak i normform, jag tränar den för att JAG ska må bra och inte för att Alex behöver en present. Och min kropp är för fan en del av mig ochintenågonjävlagrejochvarförskullejagvaramissnöjdbaraförattjaginteärsmalochJAGORKARINTEGODNATT.

20140401-215316.jpg

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Köpfria mars?

Sånär som på en virknål jag fick för mig att jag ABSOLUT behövde för att virka en robot jag absolut inte kunde virka så gick väl mars okej. Alltså jag är rätt kass på det här med mat. Visst visst, matplanering och mathem och hitan och ditan, men faktum är att jag nog måste börja porta mig själv helt från alla matbutiker snart. Jag blir helt enkelt för trimmad så fort jag ser extrapriser. Även om jag inte köper godis i samma utsträckning som innan, så tror jag ju himla lätt att jag verkligen behöver köpa all broccoli som finns bara för att den är på extrapris. Och nu när det är vår måste jag så klart köpa tulpaner hela tiden eftersom att jag även är tant. Nu är väl tulpaner i och för sig en ganska legitim grej att köpa, men jag kan ju inte riktigt köpa bara tulpaner när jag går in på fashionabla Coop. Nej. Jag måste så klart också köpa den där förbannade broccolin. Eller något annat som får ligga i kylen och bli gammalt.

Med våren har även ett intensivt sug att köpa klänningar infunnit sig. Så nu måste jag hitta ett symönster för dummies och i sann återbrukaranda skapa några fräsiga kreationer av våra avlagda lakan. I övrigt: fortfarande helt okej liv det här med att inte köpa något överdrivet onödigt. Minus broccolin då, men jag har alltid de godaste intentioner när jag köper den!

20140331-213749.jpg

4 personer gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Tid

Läste en gång att anledningen till att tiden går snabbare när vi är äldre är att den är en mindre del av våra liv. Det vill säga att en vecka av trettiofem år är en mindre del än den är av två år. Dessutom har vi varit med om vardagen så många gånger att hjärnan känner igen allt. Det tar längre tid att ta in nya intryck än dem vi redan vant oss vid.

Men de där förklaringarna spelar ju inte så stor roll när jag sitter här och å ena sidan längtar hem till familjen, men å andra sidan känner att jag precis kom hit och att jag inte riktigt hann med att torsdag blev söndag och att helgen i Örebro som jag och mina brorsor pratat om så länge redan är slut. Hur kan saker som vi väntar på i en evighet, knappt hinna snudda vid en när de drar förbi?

Önskar ibland att vi bara kunde få bo på en stor jäkla gård. I varsitt hus. Jag, mina familjer och alla jag tycker om. Slippa det här tramset med avstånd och längtan och dagar som går alldeles för fort. Sedan kan vi sitta där och gå varandra på nerverna i all evighet. Vilken dröm!

1 person gillar det här
Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone