Klädbytardagen

För så länge sedan att jag inte ens orkar söka i hennes blogg, lade Mirijam upp ett inlägg om en klädbytardag som hon och hennes vänner har som tradition. Svag som jag är för återvinning, byten och icke-konsumtion (och fika och bra umgänge) reagerade jag som varje vettig människa skulle ha gjort. Jag blev avundsjuk. Sedan pratade jag med Katta om något helt annat och sedan kläckte någon av oss idén om att göra en Mirijam och ha en klädbytardag själv. Detta var för snart ett år sedan. Vi planerade in en ganska så snabbt, men samma dag som den skulle hållas folk blev sjuka och någon ställde in och allt sket sig och efter en tid skänkte jag det jag hade tänkt byta till Stadsmissionen och ja, vi trodde väl inte riktigt att det skulle bli någon klädbytardag alls efter det. Men tji fick vi! För plötsligt styrde Katta och jag upp en igen ändå och idag hände den! Hurra!

Vi var väl en åtta vuxna och ett gäng ungar som sågs i en samfällighetslokal i Skogås över enorma mängder fika, lagom starkt kaffe och högar av kläder och prylar som inte använts på alldeles för länge. Jag hade till och med lyckats övertala mig själv till att ta med de där grejerna som jag knappt unnar andra, för att jag egentligen vill ha dem även fast jag aldrig använder dem. Kände mig oerhört givmild som gjorde det, faktiskt. Och så hamnade sodastreamern som jag vann för ett år sedan hos någon som förhoppningsvis använder den mer, och den nästan orörda bärabarnryggsäcken hos Nova som letat efter en sådan länge och jag fick en ny vårjacka och en klänning och träningsbyxor och Isak fick en huvtröja han inte ville ha och ja. Bra byten blev det och ingen av oss behövde köpa någonting mer än lite fika. Up yours kapitalismen!

Det blev en hel del över. En svart sopsäck, fyra ICA-kassar och två papperskassar fulla med kläder. Jag erbjöd mig att ta allt till Stadsmissionen, eftersom att mängden grejer jag hade med mig från början ändå hade tvingat mig att vara bilburen idag. Men så hade någon koll på ett asylboende i Farsta och det var inte särskilt svårt för oss att inse att det var dit vi skulle skänka allt. Så jag tog bilen dit istället.

Alla borde faktiskt ha bytardagar och alla borde skänka det som var tänkt att bytas bort, men som av olika anledningar inte blev det, till bättre behövande. Jag blir galen av alla grejer som vi bara har, utan att de används. Nu kan jag vara lite mindre galen över det. Ett tag.

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Sedan sist

Hej. Det här har jag gjort sedan sist.

Jag har läst:

  • Tusen blogginlägg och artiklar om gluten känns det som, men framförallt det här om vad som påstås och vad man vet. En snabb sammanfattning: gluten är inte farligt för den som inte är allergisk eller överkänslig. Däremot är det ju många som tjänar en hel del på glutenskräck – producenterna av svindyra alternativa mjöler till exempel (fast det framgår väl inte riktigt av inlägget).
  • Det här inlägget om sockerberoende (en term jag själv är ytterst tveksam till, och det är författaren till inlägget med).
  • Halva Lilla Smycket av Patrick Modiano. Ganska tråkig, men jag kanske orkar ta mig igenom den ändå.
  • Popmorsa om 2007. Jag har aldrig följt henne, men just det här inlägget om hur hon har vuxit som person känns rätt befriande, eller vad man ska säga.
  • Köpstoppsbloggen.
  • Så himla mycket bra som jag hade tänkt länka till, men som jag inte hittar nu eller som jag har glömt bort.

Jag har tittat på:

  • En halv säsong av WPC 56 - en BBC-serie om den första kvinnliga polisen som anställs på en polisstation i en brittisk stad 1956. Mycket bra!
  • Nästan en säsong av Suits - amerikansk juristserie med sköna snubbar, som jag av oklar anledning har fastnat för.
  • En och en halv säsong av Ink Master. Har inget att säga till mitt försvar, har däremot slutat titta.
  • Filmatiseringen av Cirkeln, på bio. Oväntat bra. Jättebra faktiskt!

Jag har bloggat/poddat:

  • i Move it mama här om att ha diastas trots allt och att det suger, och här om att börja träna igen trots motgång, och här om att vara nytatuerad och inte träna.
  • i Rätt avigt här om garntatueringar (fast det hade jag nog gjort senast jag skrev också tror jag), och här i ett valentinspecial, och här om strumpor. Bland annat.

Och så har jag tatuerat mig:

Och köpt garn: IMG_4667.JPG

  Och haft två hela ensamhelger med Isak när Alex jobbade. Här rastar vi cykeln för första gången sedan snön smälte:IMG_5037.JPG

Och stickat en strumpa, nästan färdig – sedan ångrade jag mig och är nu på väg att sticka en hatt istället:IMG_4886.JPG

Och fikat med Isak minst två gånger i veckan: IMG_5011.JPG

Och så har jag tränat, träffat fantastiska människor, hängt med familjen, gått på kalas med Isak, jobbat, haft utvecklingssamtal, fått spontan löneförhöjning, packat ihop en IKEA-kasse med kläder till en bytesdag i helgen, haft sömnbrist, vabbat och ja. Det hinner hända sjukt mycket på tre veckor tydligen. Framförallt har jag åkt till och från jobbet väldigt många gånger och under den tiden har jag hunnit lyssna på det här, bland annat:

  • P3 dokumentär om Orienteringsdöden (medan jag lagade mat hemma i och för sig – så bra att jag brände och översaltade allt som stod på spisen).
  • P3 dokumentär om Salemmordet. Den var bra, men jag saknade en större och mer kritisk analys av mördarhopen. Hade avsnittet hetat Salemmarchen, hade jag inte saknat den analysen lika mycket.
  • P3 dokumentär om Dioxinfisken i Östersjön. Har aldrig varit så glad över att inte äta fisk. Upprörande om när ekonomiska och politiska intressen går före människors, djurs och miljöns hälsa. Dokumentären fick pris häromåret.
  • P3 dokumentär om Alexandramannen. Känner sådana oerhörda sympatier för de unga tjejer som utsattes för honom och som var tvungna att gå igenom två jävla rättegångar, för att Alexandrmannens försvarare överklagade den första domen.Kan inte minnas sist jag hatade manssamhället så mycket som efter den här dokumentären. Måste varit efter att jag lyssnade på den här dokumentären:
  • P3 dokumentär om Hagamannen. Polisen? Polisen. Tänk att de hade kunnat fånga honom så mycket tidigare.
  • P3 dokumentär om Vipeholmsexperimentet. Kallas för det största människoexperimentet i Sverige och är bakgrunden till att vi fick “lördagsgodis”. Inte för så himla länge sedan ändå. Läskig grej.
  • P3 dokumentär om Ny Demokrati. Rätt intressant dokumentär om Ny demokratis uppgång och fall. Helt outhärdligt att lyssna på Bert Karlsson så mycket dock. Och den där satans låten de hade? “Häng med, häng med” – ville skjuta mig säkert tre gånger under den här dokumentären – men det var väldigt fint att få höra min gamla medarbetare Olle Stenholm, sätta dit Bert i en intervju. Eller sätta dit och sätta dit, han ställde helt rimliga frågor som Bert tydligen är sur över än idag. Och som oförklarligt ökade stödet för Ny Demokrati.
  • P3 dokumentär om Baseballigan. Jaja, det finns snälla poliser – men den här dokumentären (som inte bara behandlar en våldsam grupp inom polisen i början av åttiotalet) visar ändå på att det är så mycket som är fel inom hela organisationen.
  • P3 dokumentär om Foldvågskatastrofen. Bra om hur katastrofen drabbade västerlänningar (men väldigt lite om de drabbade länderna) och hur illa politikerna skötte allt härifrån.
  • P3 dokumentär om Arlandarånet. Lite tråkig dokumentär om ett, ja, rån.
  • P3 dokumentär om Lindomefallet. När människor mördar, skyller på varandra och går fria…
  • P3 dokumentär om, näää bara skoja, P1 dokumentär om Föräldade svenskar – rashygien och sterilisering. Sjukt. Sjukt. Men väldigt intressant.
  • Mat och Marginaler om Gluten och laktos. Jag måste erkänna att jag lite har gått på alla som härjat om att gluten är farligt för ALLA och att ALLA mår bra av att dra ner på det. Lyssnade på det här avsnittet (med ganska dåligt ljud) och insåg att jag inte är så motståndskraftig mot trenddieter som jag tror. Kommer att fortsätta att äta gluten utan att skämmas.
  • Språket i P1 – alla avsnitt som gått i februari. Älskar Språket. Massor.
  • Plånboken i P1

Imorgon ska jag och Alex gå i familjerådgivning. Jag hoppas det blir bra. Jag tror att vi är överens, vi vet bara inte hur vi ska prata om det – men det kanske vi lär oss?

Hej då!

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Sedan kom helgen, och en ny måndag som inleddes med Serial

Vi hade barnvakt, Alex jobbade, jag fick vara helt ensam, jag fick spela SimCity, jag fick sticka och jag fick sjönga jättehögt och jättefalskt till massa låtar utan att någon hörde, och så fick jag spela in podd. Så nu upplever jag inte ledan i att leva lika starkt som jag gjorde förra veckan. Kontentan, för er som inte kan läsa det inlägget, är i alla fall att jag behöver sova, att jag eventuellt är på väg in i en vägg och att vi kanske inte är helt fantastiska på att kommunicera hemma alla gånger. En lösning på allt detta, förutom sömnterapi och parterapi, hade ju kunnat vara att någon himla politiker ser till att införa sex timmars arbetsdag någon gång – men det lär väl inte hända under min livstid.

Måndagen började med Isak på strålande humör, ett hår jag bara orkade föna delvis och ett avsnitt av poddcasten Serial. Ganska många lyssnar på Serial. Jag förstod varför när jag lyssnade på första avsnittet. Känner instinktivt ett behov av att veta mer. Någon har, mest troligt, blivit oskyldigt dömd. Vad var det som hände? VEM gjorde det? Det är bristande bevis, ohörda vittnen, skakiga vittnesmål, raffel och spänning. Men efter att ha googlat lite har jag insett att den mördade kvinnans familj har sagt nej till medverkan. Jag vet inte varför, men det känns lite… jag vet inte. Först mördas deras dotter, sedan görs en följetong av allt som liksom avpersonifierar offret till att bli en karaktär i en spännande serie. Och folk bara älskar att lyssna på det över hela världen. Det blir på något sätt ännu ett kvinnomord att frossa i – skitsamma om det hänt på riktigt eller är en del av True Detective. Är det egentligen bra? Ska jag verkligen fortsätta att lyssna på det här? Har ni lyssnat och vad har ni i sådana fall tänkt om det?

serial

 

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Jag har inte bestämt mig

Ibland tänker jag, att om vi skulle bestämma oss för ett syskon och allt skulle gå vägen så skulle jag sova ännu mindre än jag gör nu och då hade jag definitivt blivit sjuk i huvudet. Andra dagar tänker jag att det kanske vore en skitbra idé att bestämma sig för ett syskon, för om allt skulle gå vägen så skulle det innebära att jag bara behöver vara på ett ställe under en period och det hade varit så skönt att slippa stressen att pendla två timmar om dagen. Men så tänker jag att det vore så himla tråkigt att inte få jobba på så himla länge. Det  är egentligen ingen ångest – det är mest tankar som uppstår och som jag behöver ventilera ibland. Jag har så svårt att tänka mig in i känslan av det där självklara valet att skaffa ett eller flera barn som så många verkar känna. Isak bara hände och hade han inte gjort det, hade han förmodligen inte funnits. Lite konstig tanke, men helt sann.

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Helgen som gick

(null)Här har ni ett rättvist kollage av min helg. Jag har sprungit lite, stickat lite, lånat ut mina halsband till Isak lite och druckit lite vin. Vad som inte syns på bild är att jag beställde lite garn, städade lite, lagade lite lasagne (eventuellt mitt livs godaste lasagne) och idag experimenterade jag ihop en liten brunsås smaksatt med dragon och chipotlemarmelad (så huslig ibland att jag skrämmer mig själv). Utanför bild är även den lilla turen till Liljeholmsgallerian där jag hittade Draken med de röda ögonen för trettio kronor på Stadsmissionen och springskobroddar för hundranittionio hos Classe. Ohlson alltså.

En liten stund hade Isak jätteont i magen, men det gick över på en timma (som nog kändes väldigt lång för Isak). Något annat litet som hände? Nej, för i övrigt tittade jag jättemycket på the Good Wife. Jättejättemycket. Så mycket att jag faktiskt skäms lite, för jag insåg precis att jag har klämt två halva säsonger och nu kommit i kapp säsongen som sänds i USA för tillfället. Det hade jag kanske kunnat vänta med till nästa helg, när jag är ensam hela dagarna för ovanlighetens skull, men jag valde visst att försumma min familj den här helgen istället. Jaja. Det går inte att vara stjärna jämt. Så. Vilken serie ska jag titta på nästa helg då, när jag kommer ha så himla mycket tid över? Hit me!

Bra där!

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Vad som händer?

(null)

Jag försöker ta mig igenom avsnitt 16, säsong 5 av the Good Wife. Inga konstigheter. Behöver eventuellt gå med i någon form av stödgrupp efter det här, men annars är allt bra. Bara jag som sitter här och gråter så att jag knappt kan andas. På grund av en tv-serie. Precis som vem som helst skulle göra, antar jag? Det är ju trots allt en sjukt bra tv-serie.

2 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Länk till lördagen

Igår var jag på ett Loppi-event på Sats med Isak. Det kan ni läsa om på Move it Mama. Om ni inte vill läsa om det, utom om något annat här, får ni vänta, ity jag har ägnat all ledig tid den här helgen åt att sticka på en tröja till Isak framför Ink Master säsong 4, och det finns inte så himla mycket att säga om det alls faktiskt. Dock: nästan ingen huvudvärk! Win! God natt!

4 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Fredagslista på en torsdag, fast på en fredag

Tidsinställa inlägg. Jag borde göra det oftare! Känner mig lite gammal för listor, men här kommer en fredagslista som jag skriver när det är torsdag. Fniss!

Vad åt du till frukost? Äter alltid gröt med växtmjölk, är helt övertygad om att jag även kommer göra det imorgon. Just nu har jag faktiskt varit så huslig att jag har blandat ihop en egen grötblandning av havregryn, pumpafrön, tranbär, hasselnötter och någon typ av flingor (hirs kanske?) som jag hittade längst in i skafferiet.

Vad har fått dig att skratta i dag? Svårt att säga så här i förväg, men jag kan säga så mycket som att jag kommer ha skrattat åt minst tre av mina egna skämt innan dagen är över. Så rolig är jag, nämligen.

Vad har du på dig just nu? Just nu? Skitiga strumpbyxor och smutslila topp. Imorgon tänker jag ha en randig pennkjol och svart tröja. Och rena strumpbyxor.

Hur ser resten av dagen ut? Det här kommer väl upp precis innan jag hämtar Isak på förskolan och efter det inleds troligen en lång väntan på att Alex ska komma hem, så att jag kan powernappa ikapp några av de timmarna sömn jag räknar med att förlora i natt. Sedan träna lite, sedan bada lite och sedan är det kväll och det får jag svara på under nästa punkt.

Vad händer i kväll? Fredagar är alltid = bubbel eller folköl i soffan framför Netflix, när Isak har somnat. Kvart i elva inser jag att jag är tant och borde gå och lägga mig och så gör jag det. Har inga planer på att ändra på det.

Och i helgen? Lördag, då händer det grejer: familjegympa på Sats med Isak och Katta och Eddie. Sedan fika långt bort någonstans, sedan ryskt nyår hos Julia om åjag inte är död efter veckans sömnbrist. Söndag vet jag inte riktigt vad som händer. Jag sitter väl i soffan och är grinig och stickar på något, som vanligt. Eller så städar jag. Någon gång måste jag ju göra det också.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan? Personlig träning med Elin Bjärkstedt och Katta och Märta.

Och det tråkigaste? Sömnbristen och att en av mina favoritkollegor på en annan avdelning har sagt upp sig. Det är faktiskt jättetråkigt. Tror inte att något toppar det tråkiga imorgon faktiskt.

Helgens tre bästa låtar? Det får vi väl se när helgen är över?

Hur lyder dina tre senaste inkomna sms? “På väg”. “Jag har skalat kotten”. “Det var gott”.

Vad dricker du i helgen? Kaffe, vatten och folköl.

1 person gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone

Summering konsumtionfria 2014 del 1: Varför.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det gick att vara konsumtionsbegränsad, men det blir så himla långt – så nu får ni flera inlägg istället. Jag ska försöka att inte skriva romaner eller låta nyreligiös och dömande mot alla som inte “funnit ljuset”, men jag kan inte lova något. Anyhoodles: idag skriver jag om varför.

För Alex var beslutet inte så svårt, snarare tvunget. Han pluggar på övertid och får inte medel från CSN. Då går det inte att köpa hur mycket som helst.

Jag har inte fantastiskt mycket pengar, men jag har en stabil inkomst och jag har dessutom köpt mycket skit. Det har varit billigt, det har varit avbetalningar från Ellos, det har varit realisation, det har varit för pengar jag borde ha sparat till framtiden. Inte varje dag, men alldeles för ofta ändå. Jag kunde, och kan fortfarande, se röda prislappar på saker jag har kunnat leva utan ett helt liv och plötsligt tror jag att jag måste “passa på”. Nu eller aldrig! Jag har varit lättköpt. Jag har trillat i de flesta fällor som sätts ut för att få folk att konsumera. En tillfällig kollektion med femtiotalsgehfül eller gotiskt svårmod? You bet att jag har varit där och tallat. Men jag har samtidigt blivit galen av alla saker. Av alla kläder som måste ligga framme, för att de inte får plats i garderoben. Av all skit som måste städas undan. Av allt som vi har fått ställa ner, huller om buller, i vårt förråd så att vi har GLÖMT att vi har det och köpt nytt. Av allt vi äger, men inte behöver – som andra behöver. Jag orkar inte ens tänka på det, för vi har så mycket kvar.

Hela sabla samhället är byggt på idén om tillväxt på bekostnad av vad som helst och jag hatar att vara ägd i den strukturen. Jag har inte en ekonomi som tillåter att varje köpval jag gör är ett bra val, när jag köper så mycket som jag gjorde innan. Och jag har inte tiden att leta upp det jag vill ha på second hand. Dessutom, är det ju väldigt mycket jag har velat ha för att det har marknadsförts rätt och inte för att jag har behövt det.

Det har blivit mycket massproducerad skit (det mesta som är tillgängligt, är ju det nu för tiden). Billigt är ofta billigt för att någon annan får betala för det. Miljön eller arbetaren eller båda. Någonstans brister det. På många plan brister det. Tänk bara på att så många företag har flyttat sin produktion till länder med sämre arbetsvillkor och billigare arbetskraft, att när något kostar vad det “ska” kosta, känns det dyrt.”Närproducerat” har blivit en lyxvara somliga av oss kan unna sig ibland, när det borde vara det första valet jämt. Jag kräks (och köper närproducerat, försöker, i alla fall).

Jaja. Knutna nävar och så vidare: jag tröttnade. Jag är privilegierad nog att inte behöva konsumera. Jag behöver inte ha konsumtion som livsstil. Mitt värde ska inte mätas i vad jag äger. Konsumtion kostar. Pengar och tid och miljö. Så därför bestämde jag mig för att dra ner, som fan, och det var en sådan befrielse att jag måste återpublicera en bild för att beskriva det:

537825_574056085975879_1773634274_n

Men som med alla andra bättre val man försöker göra, kom så klart ganska många ruttna reaktioner från omvärlden. Och det tänker jag, att det skriver jag i ett helt eget inlägg.

5 personer gillar det här

Share on FacebookShare on Google+Pin on PinterestTweet about this on TwitterShare on TumblrEmail this to someone